Påsken stog åter för dörren och den knasterfrusna snön lyste sällsamt vacker över Mölndals sköna vyer, tystnaden låg som ett täcke över den gryende morgonen. Plötsligt börjar rökmoln stiga mot himelen därute och en trafikant kör sicksack fram längs vägen, ur bilens högtalare dånar öronbedövande musikaliska toner av den dekadenta Mange Schmidt. Hela den underbara morgonen som låg för mitt öga byts nu mot de mest debila av syner.
Plötsligt bromsar bilen in - ut stiger en man vars ögon är så röda att de således inte längre kan kallas för ögon. Hans gång är något vinglig och hans söndriga skor styr sig mot min port. Jag känner hur paniken intar alla vener och artärer i min kropp.
Jag sätter på mig gasmasken för nu vet jag att psykosens mästare snart entrar min dörr. Mycket riktigt står han där nu, skrattandes - men skrattet avtar och den psykosiserade mannen styr sina händer och hela sin kropp mot kylskåpet där han ånjuter allt som finns att tillgå. Det rinner rester ner för hans kropp men han bryr sig inte nämnvärt.
Efter matorgien i köket, fortsätter han så ut mot vardagsrummet - med ett rökmoln i hasorna och lukten av hans psykadeliska ämnen sätter sig som ett moln över taket. Väl i soffan får han tag på en påse nötter vilka han förtär femhundra stycken av på femton minuter, efter detta mummlar han oförståligt i två timmar om vem som styckade Nelson Mandela (reds anm; han lever).
Slutligen åker han så iväg, denna Dragan - psykosens mästare - torsken som inte ens den skickligaste psykologen hade fått på sin krok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar