Någon mer än jag som uppmärksammat att svenska ungdomar mellan 15-20 år är efterblivna?
Ordet "liksom" används så frekvent av detta klientel, att jag aldrig mer tänker säga det.
Typ...
torsdag 27 mars 2008
Nötpsykosen och dess utövare.
Påsken stog åter för dörren och den knasterfrusna snön lyste sällsamt vacker över Mölndals sköna vyer, tystnaden låg som ett täcke över den gryende morgonen. Plötsligt börjar rökmoln stiga mot himelen därute och en trafikant kör sicksack fram längs vägen, ur bilens högtalare dånar öronbedövande musikaliska toner av den dekadenta Mange Schmidt. Hela den underbara morgonen som låg för mitt öga byts nu mot de mest debila av syner.
Plötsligt bromsar bilen in - ut stiger en man vars ögon är så röda att de således inte längre kan kallas för ögon. Hans gång är något vinglig och hans söndriga skor styr sig mot min port. Jag känner hur paniken intar alla vener och artärer i min kropp.
Jag sätter på mig gasmasken för nu vet jag att psykosens mästare snart entrar min dörr. Mycket riktigt står han där nu, skrattandes - men skrattet avtar och den psykosiserade mannen styr sina händer och hela sin kropp mot kylskåpet där han ånjuter allt som finns att tillgå. Det rinner rester ner för hans kropp men han bryr sig inte nämnvärt.
Efter matorgien i köket, fortsätter han så ut mot vardagsrummet - med ett rökmoln i hasorna och lukten av hans psykadeliska ämnen sätter sig som ett moln över taket. Väl i soffan får han tag på en påse nötter vilka han förtär femhundra stycken av på femton minuter, efter detta mummlar han oförståligt i två timmar om vem som styckade Nelson Mandela (reds anm; han lever).
Slutligen åker han så iväg, denna Dragan - psykosens mästare - torsken som inte ens den skickligaste psykologen hade fått på sin krok.
Plötsligt bromsar bilen in - ut stiger en man vars ögon är så röda att de således inte längre kan kallas för ögon. Hans gång är något vinglig och hans söndriga skor styr sig mot min port. Jag känner hur paniken intar alla vener och artärer i min kropp.
Jag sätter på mig gasmasken för nu vet jag att psykosens mästare snart entrar min dörr. Mycket riktigt står han där nu, skrattandes - men skrattet avtar och den psykosiserade mannen styr sina händer och hela sin kropp mot kylskåpet där han ånjuter allt som finns att tillgå. Det rinner rester ner för hans kropp men han bryr sig inte nämnvärt.
Efter matorgien i köket, fortsätter han så ut mot vardagsrummet - med ett rökmoln i hasorna och lukten av hans psykadeliska ämnen sätter sig som ett moln över taket. Väl i soffan får han tag på en påse nötter vilka han förtär femhundra stycken av på femton minuter, efter detta mummlar han oförståligt i två timmar om vem som styckade Nelson Mandela (reds anm; han lever).
Slutligen åker han så iväg, denna Dragan - psykosens mästare - torsken som inte ens den skickligaste psykologen hade fått på sin krok.
Moraliskt fördärv av den man aldrig kunde förana.
Den altruism och människokärlek vår tillgivne Elton uppvisar dagligen är något som många människor inte har patent på. Otvivelaktligen är detta en egenskap som endast ett fåtal individer som bevandrar Tellus yta kan stoltsera med.
En aversion mot allt som är förunnat en moraliskt dekadent person gör Elton en grov avhållsamhet jämtemot. Hans liv utger därav en solid värdegrund för det som många av idag väljer att kalla den rena evangeliska läran.
Läran om moral, kristendom och ett sunt leverne. Elton levde enligt dessa förordningar, han älskade dem, han var således Jesus Kristus av vår samtid.
Men så en afton, mörkret tätnar – träden faller som pinnar och armagedon står för porten. Dessa ursinniga krafter av moraliskt fördärv träde i kraftvid ett vattentorn i den västsvenska gudsförgätna staden Kungsbacka. Eltons så oskuldsfulla yttre förbyts så hastigt i en orgie av säregna lustar som en stackars ungmö får förplikta med sitt heligaste av förekommanden.
Elton är som en best – han river och sliter ursinningslöst – den annars så klarblåa hösthimlen störtar med begärets krafter mot marken och underallt kaos sitter den unge Elton med ett leende på läpparna varpå han utbrister: ha ett bra liv för att sedan lämna den unga flickan i sitt fördärv.
Detta var sagan om den en gång så pryda Eltons moraliska fördärv.
Fotnot:
Numera föraktar Elton asketismen och är en syndarnas riddare. Jesus och de rättrogna gråter blod i sin himmel över ännu en förlorad Elton.
En aversion mot allt som är förunnat en moraliskt dekadent person gör Elton en grov avhållsamhet jämtemot. Hans liv utger därav en solid värdegrund för det som många av idag väljer att kalla den rena evangeliska läran.
Läran om moral, kristendom och ett sunt leverne. Elton levde enligt dessa förordningar, han älskade dem, han var således Jesus Kristus av vår samtid.
Men så en afton, mörkret tätnar – träden faller som pinnar och armagedon står för porten. Dessa ursinniga krafter av moraliskt fördärv träde i kraftvid ett vattentorn i den västsvenska gudsförgätna staden Kungsbacka. Eltons så oskuldsfulla yttre förbyts så hastigt i en orgie av säregna lustar som en stackars ungmö får förplikta med sitt heligaste av förekommanden.
Elton är som en best – han river och sliter ursinningslöst – den annars så klarblåa hösthimlen störtar med begärets krafter mot marken och underallt kaos sitter den unge Elton med ett leende på läpparna varpå han utbrister: ha ett bra liv för att sedan lämna den unga flickan i sitt fördärv.
Detta var sagan om den en gång så pryda Eltons moraliska fördärv.
Fotnot:
Numera föraktar Elton asketismen och är en syndarnas riddare. Jesus och de rättrogna gråter blod i sin himmel över ännu en förlorad Elton.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)