Den altruism och människokärlek vår tillgivne Elton uppvisar dagligen är något som många människor inte har patent på. Otvivelaktligen är detta en egenskap som endast ett fåtal individer som bevandrar Tellus yta kan stoltsera med.
En aversion mot allt som är förunnat en moraliskt dekadent person gör Elton en grov avhållsamhet jämtemot. Hans liv utger därav en solid värdegrund för det som många av idag väljer att kalla den rena evangeliska läran.
Läran om moral, kristendom och ett sunt leverne. Elton levde enligt dessa förordningar, han älskade dem, han var således Jesus Kristus av vår samtid.
Men så en afton, mörkret tätnar – träden faller som pinnar och armagedon står för porten. Dessa ursinniga krafter av moraliskt fördärv träde i kraftvid ett vattentorn i den västsvenska gudsförgätna staden Kungsbacka. Eltons så oskuldsfulla yttre förbyts så hastigt i en orgie av säregna lustar som en stackars ungmö får förplikta med sitt heligaste av förekommanden.
Elton är som en best – han river och sliter ursinningslöst – den annars så klarblåa hösthimlen störtar med begärets krafter mot marken och underallt kaos sitter den unge Elton med ett leende på läpparna varpå han utbrister: ha ett bra liv för att sedan lämna den unga flickan i sitt fördärv.
Detta var sagan om den en gång så pryda Eltons moraliska fördärv.
Fotnot:
Numera föraktar Elton asketismen och är en syndarnas riddare. Jesus och de rättrogna gråter blod i sin himmel över ännu en förlorad Elton.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar